Då var det slut

Det tog tid att komma över semifinalförlusten mot SIBK. Det blev tuffa matcher rakt igenom och att den sista dessutom avgörs i sudden kändes förstås extra. Men vi gjorde verkligen som Kjell Höglund sjöng i Genesarets Sjö – samma text som fick bli mina ord på backplattan på min hjälm under slutspelet. ”Jag ska göra vad jag kan och lite till, och sedan får det gå som det vill…”

Mask1

Vi lyckades pressa  Storvreta till sex matcher men sedan gick det inte längre. Det kostade en del och vi tog ut oss maximalt men det räckte inte.

Jag imponeras ändå av Storvretas förmåga att vända matcher, 4-1-underläge i finalen höll på att bli seger med 6-5. Nej, det var inte långt borta och visst är det något med just SIBK och underlägen. Det har de visat i år om inte annat. Jag tänker såklart på Mullsjös 3 matchbollar som SIBK också lyckades vända.
Men Falun stod emot. Grattis till mina landslagskompisar Enström, Galante, Jompa Larsson och Svahn. Och även ett stort grattis till min nya landslagskompis Emil Johansson som för övrigt var briljant i finalen. Stundtals magisk. Ett extra grattis till Carla som fick avgöra också. Ärligt talat trodde jag att Klintan hade stängt igen totalt för #9 i finalen. Men så blev det inte.
Skickar förstås en tanke till mina Storvretakompisar också. Usch, jag lider med er…

* * *

Men vilken säsong jag fick uppleva med mitt AIK. Vem hade kunnat tro att vi, som missat två slutspel i rad, skulle ta oss till semifinal och vara två matcher ifrån en final i Malmö Arena. Det är en uppryckning utan dess like tycker jag. Jag är så otroligt stolt och glad över att vi tagit detta steg, slutspelssteget. Det krävs en hel del att spela ett slutspel. Det är inte bara att ruska av sig seriespelet och gå in och leverera i ett slutspel. Det handlar om att gå in i ett slutspel i rätt ”mode”. Allt från coach, materialare till siste man på bänken. Här handlar det om att hitta och sätta rollerna, oavsett vad den innebär. Jaget försvinner allt mer och det handlar istället om att hela tiden göra vad som är bäst för gruppen. Självklart ska det finnas kvar en individuell frihet men i grunden för alla dina beslut ligger hela tiden laget som ska göra det tillsammans.

Patrik Aman

För egen del har säsongen känts som en av de bättre. Speciellt slutspelet. Höga räddningsprocenttal och en bra känsla i kroppen. Självklart har jag mer att önska av grundserien, lite för många insläppta mål. Vi landar sexa i insläppta mål-ligan. Det kan bli bättre. Känslan i övrigt är ändå att säsongen varit rätt snäll, jag har inte gjort någon ledsen. Tror jag. Kanske någon domare som fått en och annan hårtork. Annars har det varit lugnt. Tror ev. att jag kan vara skyldig Stenberg ett nytt Unihocblad efter semifinal 6, men det får i så fall gå på sponsorkontot. 🙂

* * *

Nu väntar bara avslutningen på säsongen. En fyrnationersturnering i Tjeckien och Ceska Lipa 22-27 april. Men vi börjar lägret med att hänga i Uppsala onsdag-torsdag nästa vecka. VM-säsongen börjar nu!

* * *

 

Slutligen då. Tack alla ni som har läst under slutspelet. Det var kul att kicka liv i bloggen igen. Ha nu en riktigt bra sommar och njut av lite ledighet. Det ska i alla fall jag göra.

/No1

Annonser

Redo för match 5

Det är inte mycket tid för reflektion mellan matcherna nu. Det går i ett. Vips så är 48 h borta och det är dags att stå uppställd för nationalsång igen.
Tur är väl att jag känner mig starkare än någonsin. Hade lite ångest vad jag skulle ha på underkroppen inför den här bilden, men jag tycker jag valde rätt till slut (de små röda…)

IMG_0508

Ses vi imorgon i Fyrishov? 19:00 drar vi igång.

/No1

 

 

 

 

 

 

 

 

Psykkriget igång

Jag är så ledsen just nu. Det är andra gången jag missar Hannes Öhmans psykningar mot mig. Första kom förra säsongen efter ett uselt utkast som han sög ner på volley och skicka in i mål. Den gången fick jag se det i efterhand på nätet.
Igår var det dags igen. Och jag kollar bort precis när han gör min gest. Två armar upp i vädret och flexa lite biceps. Fasen alltså, jag är inget bra på det där med psykningar. Återigen får jag se det på videoklipp i efterhand. Jag måste helt enkelt bli lite mer vaken när det är dags för psykningar… Men visst är det lite gulligt att fler finner styrka i att göra på samma sätt som jag. Det är kul att inspirera!

Line up

Teckning1

135510209848932500_resized

* * *

Vi lyckades ta en av två matcher i Uppsala i helgen vilket är bra. Det är fantastiskt att få kliva in i Fyrishov två dagar i rad inför 2000 personer. Är det något som våra motståndare ska vara stolta över så är det sin hemmapublik. Det ger energi även som motståndare. Nästan så man längtar till torsdag när vi är tillbaka igen. Men först är det TV-match hemma i Solnahallen på tisdag.

* * *

Domarna då. Nu håller säkert hela Sveriges domarkår andan och hoppas att det inte ska komma en brutal sågning. Det kommer det inte att göra. Jag hoppas bara att alla domare som fått äran att delta i detta slutspel kan se sig själv i spegeln efter varje match och säga: Ja men det där gjorde vi bra!

* * *

Helgens höjdpunkt bortsett från segern i lördags blir hyllningen till Hannes Öhmans när han presenterades under line up:en inför lördagens match. Vilket tryck, vilket jubel. Det var mäktig stämning i Fyrishov då.

/No1

Idrottens mörker

Jag har som många andra Breaking News från kvällstidningarna i mobilen. Jag får därigenom reda på stora händelser direkt och tycker det är en bra tjänst. Efter vår match igår hade jag dock svårt att ta in vad som egentligen stod där på displayen.
När man jobbar nära Allsvenskan i fotboll så ser man fram emot premiären. Så även i år. Det väntades bli en folkfest nere i Skåne där både HIF och MFF skulle inleda säsongen på hemmaplan. Men, festen kom av sig redan efter 40 minuter. Eller egentligen tidigare än så.
Det är en obegriplig historia som vi nu får höra talas om. En person har minst livet i samband med ett idrottsevenemang och det är förstås helt oacceptabelt. En svart dag för svensk fotboll och ett mörker över den supporterkultur som på sina håll råder i Sverige idag. Mina tankar går till anhöriga och vänner. Vila i frid.
Idrott handlar om glädje, passion och förbrödring. Ingenting annat! Ikväll möter AIK IFK Göteborg på Friends Arena i Solna. Låt oss manifestera för ett hjärtligare klimat runt och på våra arenor och att kärleken alltid ska få vara större än hatet.

Svart

/No1

 

Semifinalerna igång

Varken vi eller våra motståndare bjöd på något särskilt skönspel igår. Bristande målvaktsspel, försvarsspel och till viss del även anfallsspel trots 13 mål i matchen. Det var dessutom straffest i Solnahallen igår. Jag upplever dock att bägge straffarna är rätt hårt dömda. Framför allt den sista. Men, men… 29:an klev fram i vanlig ordning och damma in två av två. Det var lite nya tricks vi fick se den här gången. Första, en låååång dragning till backhand. Bakåt va? Haha… Det är fortfarande en gåta hur Gilleks straff kunde dömas bakåt. Jag hävdar bestämt att vi inte kan ha straffar kvar i vårt sport om det inte ens ska vara möjligt att göra en helt vanlig ”pausfint” på straffslag. Nummer två i straffordningen blev ytterligare en ny bekantskap, ja alltså inte Mika utan straffen. En klassisk gå-fram-och-skjuta-hårt-i-krysset-straff. Kul för killen ju! Jag tar nästa… 😉

* * *

Lite oväntade rubriker efter första matchen. ”Bråket i Solna” blev nyheten som tog över eftersnacket. Granqvist vs. Kohonen går att läsa i varenda kvällsis nu. Det är såklart olyckligt om någon hos våra motståndare uppfattat att det förekommit oegentligheter. Men jag kan garantera att det aldrig (avsiktligt) förekommit några incidenter med tidtagningen i Solnahallen tidigare. Inte under mina sex år i klubben i alla fall. De som sitter där i sekretariatet match ut och match in tar sin uppgift på största alvar och skulle som sagt aldrig med avsikt varken låta tiden rulla ut eller maska till hemmalagets fördel. Så är det med det!

* * *

Nu väntar två dagars vila innan vi drar igång kalaset i Uppsala till helgen. Två matcher på två dagar blir rena rama Storvreta cup-känslan. Ja, jag har också spelat den cupen, dvs ja det är en jättegammal cup. Eller för att ta ett exempel från modern tid så blir det lite mer likt en VM-turnering. Där spelas ju VM-semi och VM-final dagarna efter varandra.

* * *

Hittade två sköna Crazy Eyes från matchen igår…

semi1 3
Foto: Per Wiklund, http://www.perwiklund.se
semi1 5
Foto: Leif Jirebeck, http://www.aikinnebandy.se

Nu ska jag plugga på Mika-straffar.
Hörs.

/No1

Drömjobb och staffmiss

Det blev spännande hela vägen in mellan Storvreta och Mullsjö. Vilken tillställning, fullt hus i Uppsala och maximal underhållning via TV-sändningen. Synd att vi aldrig fick veta hur domarna resonerade kring straffen. Hade varit spännande att faktiskt höra dem nu när vi fick chansen. Spontant känns det ju som att det inte är någon idé att ha straffslag i vår sport om den där typen av straffar ska blåsas av för felaktighet. Nå ja, underhållsvärdet var högt i alla fall. Såhär såg det ut i vårt omklädningsrum direkt efter avslutad träning ikväll.

 

bild tv omkl

* * *

Det händer att det kommer e-post och brev till oss i laget ibland. I veckan dök detta underbara brev upp på min mail. Det fanns liksom ingen hejd på det fina med just det här lilla brevet. Kanslipersonalen tyckte att det passade bäst till mig. Jag blev ohyggligt glad förstås. Men i och med att det inte är med någon direkt fråga kan jag ju heller inte ge några svar. Allt jag kan lova här och nu är om du Hugo ser eller hör detta så har du en liten present att hämta ut i samband med någon av våra kommande slutspelsmatcher. Brevet är alltså en skoluppgift som 7-åriga Hugo gjort.

#innebandymålvaktsproffs
Måste erkänna att jag gillar hashtagen skarpt!

Brev

* * *

Avslutar med en lika-som-bär… Den här har kommit mer och mer på slutet allt eftersom Kevin Björkströms slutspels skägg växt på sig. Galen va?

Björkström
Erik Karlsson bar über i Gnaget?
Erik Karlsson
Kevin Björkström i vit dassig t-shirt?

Ha det gott mina vänner!

/No1

Så gick det till…

Många kanske tror att det är jordens firande när man avancerat från en kvartfinal. Självklart skiljer det sig från lag till lag. Men i vårt fall blev det en sådär skönt avslappnad glädje som mer kändes som ”det var det, nu tar vi oss an nästa utamning”. För som alltid när du firar som om du vunnit TV-pucken så slår det tillbaka på dig rätt snabbt. Det finns ingen tid att fira nu, det får vi göra vid ett senare tillfälle. Jag blir alltid lite smålack när jag ser lag som firar varje mål som om det vore suddenavgörande i en SM-final. Men alla är olika och det får man väl respektera.

* * *

Vad minns jag mest från den nyss avslutade kvartsfinalsegern mot Waberg? Såhär ser min lista ut, utan inbördes ordning.

1. 17-3 segern. Otroligt märklig match där exakt, eller typ, alla skott gick in i mål. Det var overklig medstuds för oss.

2. Det tighta matchandet i bäst av 7. Äntligen får vi pröva på hockeyglamouren, problemet är bara att vi ska hinna jobba 100% mellan matcherna varannan dag. Men jag älskar att det är matcher mest hela tiden.

3. Försvaret. Äntligen fick vi det att sitta. Har faktiskt oroat mig lite över det under säsongen. Men som vi levererade nu med Alexander Egebrant i spetsen. Imponerande!

4. Logistiken. Boendet på Rica Hotel i Gbg är världsklass. Fixar med specialserverad frukost vid 04:30-tiden. Flygresorna mellan Bromma och Landvetter. Allt har gått som på räls. För oss som är vana att kuska runt med buss i hela landet så är det här några rejäla pinnhål upp alltså.

5. Hettan och surret. Det höjs alltid någon nivå under slutspelet. Eller så sänks den, det beror lite på hur man ser det. Psykningarna kommer från både höger och vänster. Det kan handla om allt ifrån på planen där man får höra att man är den sämsta målvakten som någonsin äntrat en ib-plan eller så kan det till exempel vara på twitter från helt vanliga supportrar. Tror Warbergs-fansen hittat på en ny ramsa i år. Det var väl nåt om premenstruella symtom. Eller? 🙂

* * *

Rubrikerna i media har duggat tätt under kvartsfinalerna. En stor eloge till förbundets Sebastian Nurmi som jobbar hårt för att de stora drakarna ska skriva om oss… Bra jobbat. Håll i hela vägen nu. Det blir ju knappast svalare fram mot semi- och finalspelet.

* * *

Inför sista matchen nere i Warberg skulle jag vara smart och åka med Ron Sjöblom från hallen till Bromma flygplats. Lite lätt stressad i samband med packning så rafsade jag ihop min prylar. Det är inte likt mig att rafsa ihop saker. Det ska vikas ordentligt och vara ordning och reda. Så blev inte fallet efter som Ron stod och joggade på stället samtidigt som han väntade på mig. Väl på plats på BMA så insåg jag att jag åkt ifrån både det ena och det andra. Magplatta, underställ osv.
Det var helt enkelt bara att sätta sig i första  bästa Taxi och åka tillbaka till Solnahallen och hämta det kvarglömda. Riktigt hjärnsläpp och det var tur att Ali hade tung högerfot. Ska erkänna att det vid det här laget inte fanns oceaner av tid att vinka på…

bild-1

/No1